Dixi dag 14 i löpet.
Ny dag och nya försök.

Veronica och Zoogin kom förbi hos oss för hon skulle in till stan.

Hur vill du ha det? Vad ska jag göra?

Zoogin blir lite förtvivlad ser det ut som.
Dixi signalerar att hon är redo men i sista stund så ångrar hon sig.
Det var måndagen det och inget har hänt. Börjar kännas lite oroligt i magen. På torsdag ska vi jobba igen. Nu har vi två dagar kvar.

Vi träffades på tisdagen igen, Dixi var på dag 15 då.
Första försöket blev inget. Nu började paniken, man vill ju helst ha två parningar.
Vi väntade några timmar och träffades igen.
Då, äntligen så fungerade det. Vi blev så glada så tårarna nästan kom. Vilken lättnad.

Onsdag hemrese dagen. Dixi dag 16

Vi städade vårat rum och packade bilen och åkte till Zoogin för en sista träff.

Dixi var verkligen på hugget och ville träffa Zoogin.
Men den här gången gick det inte lika bra för honom första försöket. Lite panik igen började komma. Skulle ju vara bra med en liten "påfyllning" till innan vi åker hem.

Det gick alltid så bra på en gång när dom träffades, så vi tänkte att vi gör om det hela. In med Dixi i bilen också åkte vi iväg och tog en fika, sen for vi tillbaka igen och släppte ihop dom och då gick det bra igen.

Dom hamnade bakom våran bil, så Nova hade första "parkett" inne i bilen. Nu vet hon hur det går till, tills det är dags för henne :-)

Så fort det var klart så fick Dixi hoppa in i bilen så hon inte skulle hinna kissa. Zoogin han nog inte med att se vart hon tog vägen. Han sprang och letade och såg helt förtvivlad ut. Vi tyckte så synd om honom.

Vart tog hon vägen????

Tack Veronica och Tomas för att vi fick komma och "låna" Eran fina Zoogin.
Ni är jätte välkomna sen. Synd att inte "pappa" kan följa med då.